Den här dagen såg inte ut som det var tänkt. Jag skulle ha reflekterat över och beskrivit en utomparlamentarisk handling, men det får vänta till imorrn. Jag var på Sergels torg istället. Det var jag och runt 20 000 till! Och det var förbannat skönt! Jag höll på att börja gråta när jag kom upp ur tunnelbanan och såg alla människor och kände värmen och beslutsamheten. Det är så mycket mer konstruktivt att stå tillsammans än att sitta hemma själv och vara arg och ledsen. Visst fanns det arga människor där men det kändes aldrig hotfullt utan det som genomsyrade folkmassan var beslutsamhet. Och visst gick vi förbi en hel massa poliser men de flesta log…..
En liten stund där när det blev en sorts mellanläge så uppstod ett vacum, och all den kraft som folkmassan utgjorde behövde men saknade riktning. Och det slog mig hur lätt någon hade kunnat ställa sig upp och ta ledningen och få med sig tusentals människor. Både en välsignelse och en förbannelse. Det fanns ögonblick när så mycket kunnat gå på tok, men det fanns ansvar också! Så det gjorde inte det. Det blev en fin kväll och en fantastisk känsla av gemenskap!
Och visst skrek människor både det ena och det andra. Och naturligtvis också: ”Inga rasister i våran riksdag!” Men min favorit var ändå ”Ut med Åkesson och in med Nalle Puh!”
Anarkistvardag's Blog 