Långt uppe i bergen en bit från resten av byn bodde en man med sin son. De var inte särskilt välbärgade men ägde en häst som de var stolta över. En dag kom hästen lös och rymde. Människorna i byn kom förbi och ojade sig. ”Men vilken otur!” sa dom. Mannen svarade: ”Det vet man inte.” Några dagar senare stod hästen på gårdsplanen, och hade dessutom en vacker vildhäst med sig. ”Vilken tur!” sa de lite avundsjuka byborna. Mannen sa inte mycket. Utom att: ”Det vet man inte.” Sonen ville rida in den nya hästen men blev avkastad och bröt benet på två ställen. ”Åh nej, vilken otur!” sa byborna. Mannen, lite fundersam över att de fortfarande inte lärt sig, sa bara lugnt: ”Det vet man inte.” Hans son låg fortfarande till sängs när kriget bröt ut och alla de andra unga männen i byn togs ut i strid….
Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen… otur är det knappast…. men är det katastrof? Jag vet vad den gamle mannen skulle sagt…
Anarkistvardag's Blog 
Och själv skulle jag vilja tillägga att det beror på mig och dig och alla de andra miljoner människorna som bor i det här landet. Samhället är inget annat och ytterligare och utanför oss. Vi ÄR samhället. Och du och jag har all möjlighet att påverka precis där vi är och i varje stund.